Träningsvärken från igår vart inte så farlig som jag hade väntat mig, utan jag lyckades ta mig ut på en pw/springtur idag. Men denna gång sprang jag inte ensam, utan jag drog med mig min lata hund ut så att hon fick röra lite på sig. När vi började springa lös solen på oss, men efter bara några hundra meter kom regnet igen. Och det var inte måttligt, kändes som att det var kanonkulor som kom flygandes i luften. Jag hade ipoden i öronen, och slog på låten: It´s rainen men och fick upp motivationen igen. Vi var ute i 40 minuter, och precis när jag kom hem kom träningsvärken som ett brev på posten. SKÖNT!?

Nu ikväll har Simon varit här och vi har pluggat till engelskaprovet vi har imorgon, det absolut sista på fredriksbergsskolan, galet. Tidigare idag var jag mycket skeptiskt till att jag skulle klara det, men nu känner jag mig lugn. Nu ska jag ta ut Nova en sista gång, och sedan säger vi godnatt härifrån Jönsåsen!